Schweiz april 2017

 

Några dagar innan jag i början på juni 2016 blev pensionär från min anställning som präst i S:t Hans kyrka och Landeryds församling fyllde jag 67 år. Födelsedagens kväll ordnade kyrkfolket i S:t Hans ett av mitt livs allra bästa födelsedagskalas. Jag fick också en födelsedagspresent i form av ett större antal pengar som jag skulle använda till en tågresa efter eget urval och tycke.

Efter lite funderande bestämde jag att jag skulle åka på järnvägar av sådant slag som jag inte ofta åkt eller åker. Smalspåriga privatbanor i knepig terräng är en sådan kategori. Sådana finns det ett antal av i Schweiz, som rent allmänt är ett väl aktat järnvägsland – och dessutom trevligt, vackert och välskött i övrigt.

Resan ägde rum i slutet på april 2017, i skarven mellan vintern och våren. Som framgår av bilderna kunde jag ena timmen vara i ett  varmt vårlandskap och nästa timme i ett snöigt och betydligt kyligare vinterlandskap. Jag tog det lugnt på vägen till Schweiz, en dag Linköping – Hamburg (950 km), en dag Hamburg – Luzern (962 km). Därefter ägnade jag fyra intensiva dagar åt smalspårsresor. Den därpå följande söndagen tillbringade jag i Zürich med omnejd, varefter jag åkte hem till Linköping i ett svep, nattåg Zürich – Hamburg och dagtåg Hamburg – Fredericia – Köpenhamn – Linköping, vilket betydde 2 228,8 km på 26 timmar.

Schweiz är ju inget stort land, så antalet mil jag reste på smalspårsbanorna blev inte så stort. Det kuperade och för järnvägar svårbyggda landskapet gör att hastigheten inte är så hög, varför antalet restimmar blev desto fler.

Sammanlagt åkte jag 5 269,2 km. Jag hade ett Interrailkort (10 resdagar under en 30-dagsperiod) för hela Europa, 1 klass, pensionär. Kostnaden med resor, övernattningar och  mat blev nästan på öret vad jag fick i present. Gud är god och finurlig, som vanligt.  

(Klickar man på bilderna visas de i större format; gäller alla Schweiz-berättelsens bilder)

 

Vädret var huvudsakligen uselt. Sista smalspårsdagen och söndagen i Zürich var raka motsatsen: molnfritt och solsken. Men jag var inte i Schweiz för att se på landskapet utan för att åka tåg. Och då är det lika bra/charmigt/intressant med hällregn, dimma och snöstorm som med klarblå himmel, stiltje och vårvärme.

De smalspåriga järnvägar jag åkte på har några saker gemensamt: spårvidden är 1 000 mm (en i världen vanlig smalspårsvidd, även om den inte förekommit i Sverige); alla är elektrifierade; alla drivs av privatägda (i praktiken kantoner och kommuner) järnvägsbolag, den mest kända är Rhätische Bahn.

Fordonen var dels lok och vagnar, dels motorvagnar. Spänningen i tråden varierar från 725 till 15 000 volt, ömsom likström. ömsom växelström. Gornergratbahn har trefasström, vilket betyder dubbla trådar och strömavtagare, med allt trådtrassel det för med sig

Första ”smalspårsdagen” gjorde jag sju resor på sammanlagt 240 km. Vädret: nermulet och mestadels regn.

  1. Luzern – Interlaken, smalspåriga Zentralbahn (ZB), 74 km, maxlutning 121 ‰, bitvis kuggstångsdrift
  2. Interlaken – Spiez, normalspåriga Lötschbergbahn (BLS), 28 km
  3. Spiez – Zweisimmen, normalspåriga Lötschbergbahn (BLS), 35 km
  4. Zweisimmen – Montreux, smalspåriga Montreux Oberland Bernois (MOB), 62 km, maxlutning 70 ‰
  5. Montreux – Lausanne, 24 km, SBB/CFF/FFS, Schweiz’ motsvarighet till SJ, normalspår (samma för de båda följande)
  6. Lausanne – Puidoux Chexbres, 12 km
  7. Puidoux Chexbres – Montreux, 14 km

 

Andra ”smalspårsdagen” gjorde jag fyra resor på sammanlagt 166 km. Vädret: molnigt men uppehåll och klart under de båda första resorna; nermulet, snöfall och dimma under de båda andra resorna.

  1. Montreux – Visp, SBB/CFF/FFS, 112 km, normalspår
  2. Visp – Zermatt, smalspåriga Matterhorn Gotthard Bahn (MGB), 35 km, bitvis kuggstångsdrift
  3. Zermatt – Gornergrat, smalspåriga Gornergratbahn, 9,4 km, maxlutning 200 ‰, 100 % kuggstångsdrift
  4. Gornergrat – Zermatt

 

Tredje ”smalspårsdagen” gjorde jag en resa, Zermatt – St Moritz, 291 km, med specialtåget ”Glaciärexpressen” på två olika smalspårsbanor, Matterhorn Gotthard Bahn (MGB) sträckan Zermatt – Disentis/Muster, 141 km, och Rhätische Bahn (RhB) sträckan Disentis/Muster – St Moritz, 150 km. Glaciärexpressen har genomgående vagnar Zermatt – St Moritz, men lokbyte sker i Disentis/Muster. MGB har sträckor med kuggstångsdrift. RhB har inte kuggstång någonstans på sitt nät. Vädret denna dag: mulet, tidvis snöfall, snöyra, snöoväder.

 

Fjärde ”smalspårsdagen” gjorde jag sex resor på sammanlagt 315 km. Vädret: Strålande solsken från molnfri klarblå himmel.

  1. St Moritz – Pontresina, 6 km, smalspåriga Rhätische Bahn (RhB)
  2. Pontresina – Tirano (Italien), 55 km, också RhB, denna del kallas Bernina Bahn och är världskulturarv. Maxlutning 70 ‰, ingen kuggstångsdrift. Jag åkte i specialtåget ”Bernina Express” som till exempel gjorde ett längre uppehåll på den mycket spektakulära stationen Alp Grüm.
  3. Tirano (Italien) – Pontresina, alltså samma sträcka i andra riktningen, men denna gång i ordinarie resandetåg. Jag var i Tirano i tjugo minuter. Detta tåg drogs av ett motorvagnssätt (tre enheter) med fem vanliga personvagnar tillkopplade efter sig. Motorvagnssättet heter ABr 8/12 med tilltalsnamnet ”Allegra” och blev min favorit bland de fordon jag träffade på i Schweiz. Det har tre delar (motorvagn – motorlös mellanvagn – motorvagn), väger 106 ton och har 100 sittplatser (till det kommer platserna i personvagnarna). Motoreffekten är 2600 kW (3536 hästkrafter), startdragkraften 260 kN, största tillåtna hastighet 100 km/h.
  4. Pontresina – Saglianis, fortfarande RhB, men nu med lok och vagnar, 41 km
  5. Saglianis – Landquart, fortfarande RhB och lok och vagnar, 54 km
  6. Landquart – Zürich, SBB/CFF/FFS, normalspår, 103 km

 

Söndagen firade jag högmässa i benediktinklostret i Einsiedeln, dit jag åkte med SBB/CFF/FFS Zürich – Wädenswill, 30 km, och därifrån med Südostbahns normalspåriga motorvagnståg till Einsiedeln, 11 km. Klostret i Einsiedeln var storslaget, för att säga det stillsamt, och i högmässan, som var deras huvudgudstjänst, men samtidigt bara en av denna dags många mässor, deltog typ 500 människor. 
På eftermiddagen gjorde jag en tur och returresa med den smalspåriga Forchbahn (FB) Zürich Stadelhofen – Esslingen, 13 km, också den med bra lutningar, 67 ‰.

När jag kom tillbaka till Zürich Hauptbahnhof efter högmässan i Einsiedeln rullade samtidigt ett av Schweiz’ mest berömda historiska tåg in på stationen, en motorvagn från 1935 med för den tiden avancerad teknik och djärv design. Andra världskriget kom emellan, varför bara några få prototyper blev byggda. En av dem åkte Winston Churchill med en gång efter krigets slut, varför vagnen kallas ”Churchill-pilen”.

På söndagskvällen tog jag Österreichische Bundesbahns (ÖBB) utmärkta nattåg norrut. Jag åkte i bästa 1 kl-kupén, en trappa upp med sovalkov, litet bord med två stolar, gott om bagageutrymme, toalett och dusch, välkomstdryck (inte alkoholfri) med tilltugg. Där hade jag det mycket gott den 14 timmar långa resan genom Tyskland via Berlin till Hamburg.